23/1-08

Appropå något helt annat, jag tänkte mycket på projektarbetet när jag och Robin skrev en pjäs till dramauppspelet om två veckor. Pjäsen är baserad på just en serie som finns i den serieantologin jag nämner i några inlägg ner, och handlar om en en man som när han möter en vägg av total oförståelse gentemot hans "ärlighet" och hans stora konstnärstalang (han är rätt misslyckad får en psykos och målar en låtsaskompis (spelad av mig) som ska vara allt han anser att människan ska vara. Sedan blir tavlan verklig och stackars Klas (som huvudpersonen heter) blir ganska fuckad i huvudet och tappar helt greppet om vad som är verkligt och inte.
Hursomhelst, jag tyckte att, om man bortser från att pjäsen handlar om en gravt sinnessjuk person, den hängde ihop så mycket med boken. Jag får för mig att det skulle kunna vara ett sjysst alternativt slut. jag tänker naturligtvis inte ändra slutet nu, speciellt som jag är så fruktansvärt nöjd med det jag redan har, men jag tyckte att det var kul när jag plötsligt kom på mig själv att tänka att huvudpersonen var Charles (fast en mycket mer aggressiv Charles, med lite väääl bra självförtroende jämfört med pretto-Charles med stora svepande uttryck som vet allt om världen och som fått lite för stor betydelse för sig själv iom hela bombgrejen).
Aja, det här hör väl inte riktigt till ämnet, men det blev en intressant grej för mig hursom.