26/7

Har nu tagit tag i själva grovarbetet, samt ändrat på en hel del av min grundidé, till vad jag tror blir det bättre.
Istället för att ta flera olika historier utan sammanhang har jag nu bestämt mig för att helt fokusera på Charles Poleraren och skriva ut den historien, och att ha En lugn och lycklig människa-delen som en slags epilog, eller avslut. Jag tror att det ger den homogenitet till slutprodukten som jag har velat ha istället för att kasta in olika delar i helt olika stilar. Dock behåller jag det att jag får skifta skrivandet iom det att En lugn och lycklig människa är skriven i första person och är helt subjektiv och på sitt sätt karaktärsbeskrivande, medan Charles Poleraren jag ska skriva Charles Poleraren i tredje person, och försöka fokusera mycket på dialogen. En lugn och lycklig man saknar helt dialog, vilket gör att jag får variera mig tillräckligt mycket.

Jag har nu bearbetat, skrivit om, lagt till och finputsat på manuset till En lugn och lycklig människa, vilket tog ungefär tre timmar. Om man jämför det jag har nu med utkastet jag började med så har jag försökt att behålla mycket av det att jag försöker åsidosätta hur jag själv vanligtvis skriver, och försöker sätta mig in i karaktärens "tänkande" så att det inte är ett berättande som är i fokus, utan en växling mellan tidsbeskrivningar, återblickar och bara löst tänkande.
Jag försökte i ombearbetningen dessutom stuva om lite i ordningen av styckena för att det inte skulle bli för hoppigt, utan snarare vara en tankekedja man kan följa.
Jag har valt att dela in En lugn och lycklig man, som dels var tänkt som en slags epilog, dels helt egen berättelse, i två kapitel, där det första fungerar som en slags prolog där jag i texten helt utelämnar platsbeskrivning. Istället försöker jag koncentrera mig på personens beskrivning av tiden då hans egen generation var den betydande och en jämförelse mellan det och den tid han lever i idag.
Personen upplever en frustration över den "nya generationen" och anser dem vara en likriktad massa av tanklösa varelser som helt har fastnat i omotiverade försök att förekomma sig själva och bygga massa skyddsnät för att skydda sig själva ifrån allt, vilket skulle hindra dem att leva på riktigt, samtidigt som han själv erkänner och accepterar att hans egen generation var likadan, fast på ett helt annat sätt, då de var självuppfyllande "rebeller" och sa emot allt som gick att säga emot och sig själva och försökte säga allt, och därför inte sa någonting.
Den andra delen av En lugn och lycklig människa är själva handlingen, och lägger större fokus på platsbeskrivningar och bilder istället för att som prologen fungera som en rinnande text med illustrationerna i andra hand.
Jag har dessutom försökt att tänka på några detaljer, och hur jag ska illustrera det för att få fram rätt effekt.

Det jag ska göra nästa gång jag arbetar är att skriva en konkret synopsis till Charles Poleraren utifrån den lösa mall jag har nerkluddad just nu. Jag ska försöka börja att skriva lite på det manuset också, ifall jag känner att jag har en tillräckligt tydlig bild av det framför mig. Jag ska dessutom dubbelkolla En lugn och lycklig människa ifall jag skulle vilja ändra något mer.

Sedan framöver, när jag känner att jag är färdig med manuset, ska jag spika utseendet på alla karaktärer, för att sedan skissa upp en storyboard, men det är ju en bra bit in i framtiden.